När det gäller biblioterapins uppkomst så får vi färdas tillbaka till ”tidernas begynnelse”, dvs redan primitiva kulturer förlitade sig på ordens helande och läkande kraft. Genom årtusenden har människors berättelser genom ord, bild och dans förts från generation till generation. Syftet har många gånger varit att just bota eller bringa fruktbarhet till jord och människa.
Orden ansågs ha psykologiska och terapeutiska effekter, de kunde lindra ångest, smärta och lidande.
Det moderna begreppet biblioterapi anses befäst i USA 1916. Det var då soldater återvände traumatiserade från första världskriget och den behandlingsmetod som fungerade var biblioterapin.
Dagens svenska definition på biblioterapi kan vi hitta i Nationalencyklopedin:
”Samlingsnamn för insatser som genom läsning syftar till att bota eller lindra psykisk ohälsa, höja livskvaliteten eller bidra till personlig mognadsutveckling.”
Litteratur och konst, musik, dans, opera, dramatik och psykoterapi har det gemensamt att de ofta handlar om livets stora frågor. Känslor, tankar, minnen och associationer väcks till liv. Många gånger är det något som ordlöst förmedlas i mötet mellan texten, föreställningen eller terapeuten och läsaren, åskådaren eller klienten.
När detta händer i biblioterapi eller psykoterapi, handlar det om att undersöka skeendet och försöka förstå den känslomässiga reaktionen. Reaktioner på olika kulturyttringar liksom terapeutiska erfarenheter skulle kunna ses som människans viktigaste redskap i konsten att leva.
Som terapeut, psykoterapeut eller biblioterapeut, är det viktigt att i mötet med varje enskild individ fundera över vilken intervention eller text som bäst skulle kunna svara mot den människans behov.
Utmaningen för terapeuten är att försöka förstå det som gestaltas och att hitta ett lämpligt språk och text för det som personen uppfattas vilja förmedla.